Mellan den 15-18 maj så samlas alla i Sverige som jobbar med scenkonst riktat mot barn och unga och detta för att uppleva fyra fullspäckade dagar med det bästa, spetsigaste och mest intressanta från Sveriges scener och från världens alla hörn.
Och alla ni som går på Olympiaskolan är inbjudna så kolla med din mentor/lärare om ni har ett besök inplanerat på någon av föreställningarna, workshops eller samtal som händer under dessa 4 dagar här i Helsingborg!
Då kommer det här och dessutom kan man träffa författaren bakom boken nästa måndag på Röda Kvarn då hon kommer för att berätta om sig själv, sitt skrivande och förstås sina böcker!
”Yani” och ”Abow” är skrivna av Nora Khalil som är lärare från Tensta och även varit finalist i Ortens bästa poet. Hon skriver om en miljö med ungdomar och deras liv i förorten och då hon jobbar med unga hela dagarna får hon både en god insikt i deras språk samt vad som rör sig i deras huvuden.
”Abow” är en fristående fortsättning på Yani. I denna bok får vi följa Rayan till en ny skola samt klass men där ingen var som Caspian, Khaled och Christian, och som alltid gjorde att vi garvade under lektionerna. Ingen här var som Amir som hjälpte mig när jag inte fattade. Jag saknade också Wahida. Och Sara och Amal. Jag hade aldrig hälsat på så här många blondiner förut. Det blir krockar men olika samhällsklasser och samtidigt som Rayan ska hantera alla sina intryck av sitt gymnasieliv, märker han hur Caspian driftar åt ett helt annat håll. I hans garderob hittar Rayan en skottsäker väst. Och hur ska han förklara allt för Wahida, som han längtar efter men som är så avvisande?
Känner du till grundämnet Rutenium? Det gjorde inte jag förrän läste om det på svt.se och att det kan användas till att rena vatten, lagra energi eller fånga in koldioxid och är lätt att återvinna.
Johanna Rosén är professor i materialfysik vid Linköpingsuniversitet och arbetar med att ta fram de material som ska göra oss fossilfria i framtiden. Tillsammans med sina kollegor vill man hjälpa oss alla att nå ett hållbart samhälle där man förbrukar så lite material som möjligt.
De tog hjälp av en Superdator som gick igenom tiotusentals olika material för att få fram en lista på 119 kandidater. Sen kom testen igång och då gjorde man det supertunt, bara några atomlager tjockt för att det skulle funka på bästa sätt – så kolla in klippet ovan om du är nyfiken på se och läsa mer om hur Rutentium kom till nytta i denna lovande process…
